Att ta foton är någonting som hör vardagen till, men kanske så hör det extra mycket till de lite mer festliga tillställningarna. För som vi alla säkert vet så är kameran och dess blick lite av en symbol för att det är fest. Det är stunder som ska minnas och galna upptåg som ska dokumenteras på alla sätt och vis. Och i slutändan så är det säkerligen många av oss som önskar att vi inte hade fastnat på den dr bilden.
För vi vet ju alla hur det är på en glad fest där alla är glada, inte är det någon som tänker på morgondagen inte. Nej, istället så lever man sig in i festen på det sätt som man givetvis alltid borde göra. Och mitt i all denna galenskap så uppdagas kamerablixtrar vart man än vänder sig. Någonting som man ju ofta kommer att ångra dagen efter.
För i regel så är man ju aldrig riktigt beredd när alla dessa foton tas, eller så bryr man sig helt enkelt inte. Men dagen efter, då bryr man sig. Då är man trolgitvis inte alls lika glad över sitt tämligen udda paparazzi beteendekvällen innan. Ordspårket ”Det man inte minns, har aldirg hänt” får ju liksom då en helt annan innebörd.